Skatteavtal går före intern rätt, RegR 283-10. OMX-målet är överspelat.

Det senaste tidens hårda kritik mot det s.k. OMXmålet, RÅ 2008 ref 24 har fått sin lösning. I ett antal domar från Regeringsrätten för några dagar sedan har RegR klartgjort att skatteavtal gäller oavsett om ny intern skattelagstiftning antagits som är av nyare datum än skatteavtalet. Det här lugnar marknaden och även internationellt visar nu Sverige att man respekterar ingågna avtal. Hade OMX-domen stått sig hade detta inneburit risk för att motparter i svenska skatteavtal sagt upp dessa och vi hade fått ett svårare investeringsklimat.

Lån från utländskt holdinbolag var utdelning enligt KamR Stockholm

Dom  2010-11-17
Nr 8088-09 8108-09 8112-09
Ombud: Carl Johan Agrén, Svalner Skatt & Transaktion, Stockholm


KLAGANDE
Peter Svahn, xxxxxxx

Skatteverket
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Länsrätten i Stockholms läns dom den 5 oktober 2009 i mål nr 23607-07, 23610-07 och 23612-07, se bilaga A. SAKEN Eftertaxering 2003, 2004 och 2005; inkomst av tjänst och kapital
Skattetillägg. Ersättning enligt lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt m.m.

KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
1. Kammarrätten avslår överklagandet.
2. Kammarrätten avslår yrkandet om ersättning för kostnader i
kammarrätten.

YRKANDEN M.M.
Peter Svahn yrkar att hans taxeringar ska fastställas i enlighet med ingivna deklarationer. Han yrkar vidare ersättning för sina ombudskostnader i kammarrätten.
Skatteverket bestrider bifall till överklagandet.
Kammarrätten har den 20 oktober 2010 hållit muntlig förhandling i målen.

Peter Svahn hänvisar till vad han anfört i underinstanserna och anför härutöver till stöd för sin talan bl.a. följande. Den huvudsakliga rättsfrågan rör under vilka omständigheter lån från en utländsk juridisk
person till en svensk fysisk person kan komma att beskattas hos låntagaren. Etableringen av Wells Investment Company Sprl (Wells) i Belgien skedde på helt affärsmässiga grunder och således inte på grund av ägarnas önskan att disponera över den underliggande koncernens vinster. Etableringen i Belgien var en marknadsföringsstrategi som varit avgörande för koncernens framgång. Genom etableringen framstod
koncernen som en stor internationell aktör och koncernen kunde därigenom få de kunder som man ville ha. De låneavtal som ingåtts har löpt med ränta. Denna ränta har, med något i sammanhanget obetydligt
undantag, betalats varefter intäktsföring också skett i Wells. Räntebetalningar skedde innan Skatteverket inledde sin utredning. Det är inte heller så att Wells ingått låneavtal med direkt koppling till mottagen
utdelning. Eftersom de låneavtal som ingåtts haft kort löptid har ingen löpande amorteringsplan uppställts utan full amortering har avtalats ske vid avtalets utgång. Sådan slutamortering har också skett. Alla låntagare
har varit solventa och de medel som lånats har inte förbrukats av låntagarna utan har använts för privata investeringar i form av t.ex. sommarhus. Det har vidare inte varit fråga om särskilt stora lånesummor

per person. Det måste också framhållas att det inte är fråga om något "enmansbolag" där en ensam delägare har absolut majoritet över bolagsstämmas beslut. Wells har haft skattepliktiga intäkter och har således betalat skatt. Wells bedriver holdingverksamhet och Skatteverkets påstående om att det inte bedrivs någon verksamhet i Wells är således felaktigt. I bolaget finns nu sedan några år tillbaka även administration och förvaltning. Vidare har endast ca en tredjedel av de medel som överförts från Kenosha Holding AB (Kenosha) till Wells "lånats vidare". Han vidhåller också att länsrätten varit förhindrad att bedöma en utbetalning såsom utdelning i stället för som i Skatteverkets beslut förbjudet lån, eftersom det innebär att en ny sak förs in i processen.

Skatteverket anför till stöd för sin inställning bl.a. följande. Skatteverket har grundat sina beslut på de händelser som har skett för aktuella taxeringsår. Skatteverket kan konstatera att enligt årsredovisningarna för
Wells härrör intäkterna från utdelningar från Kenosha och ränteinkomster avseende lånen. Wells verksamhet består av att låna ut dessa medel till delägarna.Wells kostnader utgörs av avgifter till skattekonsulten LVM
och bankavgifter för konton etc. Det finns inga förvaltningskostnader. Den påstådda utlandssatsningen avser inte Wells då det av årsredovisningen framgår att bolaget inte har fasta lokaler, ingen maskinell utrustning och inga anställda. Styrelsen utgörs av konsulter som har till uppgift att uppfylla kraven för styrelse och sitter med i ett hundratal andra styrelser. De som de facto har haft inflytande över Wells är Anders Gran, Peter Svahn och Staffan Overgaard. Någon verklig etablering av Wells har inte visats. Det ska även framhållas att de lån som
betalats ut till Anders Gran, Peter Svahn och Staffan Overgaard motsvarar storleken på deras respektive aktieinnehav i Wells. Det kan vidare noteras att Wells år 2002 inte hade tillräckligt med kapital för att
lämna penninglån till delägarna. De räntebetalningar som gjorts har inte skett i enlighet med låneavtalen. Dessa omständigheter visar att det inte finns någon återbetalningsavsikt. Skatteverkets inställning är att de som
lån rubricerade uttagen ska anses utgöra utdelning från Kenosha. För det fall kammarrätten skulle finna att uttagen inte kan anses utgöra utdelning från Kenosha yrkar Skatteverket att de i stället ska anses utgöra utdelning från Wells.

SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE

Tillämpliga lagrum framgår av länsrättens dom och Skatteverkets beslut. Kammarrätten finner att länsrätten varit oförhindrad att pröva om beskattning av utbetalningarna om sammanlagt 330 000 kr under år 2002
ska ske såsom för utdelning i stället för som förbjudet lån, då fråga är om samma sak. Frågan i målen är därefter om Peter Svahn uppburit penninglån från det belgiska bolaget, Wells, eller om den verkliga innebörden av de rättshandlingar som företagits är att Peter Svahn förfogat över utdelning från det svenska bolaget, Kenosha.



Kammarrätten gör följande bedömning.
Såsom länsrätten konstaterat gäller allmänt att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingarnas verkliga innebörd oavsett den beteckning avtalen åsatts, liksom att en sådan bedömning kan avse den sammantagna
innebörden av flera rättshandlingar (se bl.a. RÅ 1998 ref. 19, RÅ 2004 ref. 27, RÅ 2008 ref. 41 och RÅ 2010 ref. 51). Peter Svahn innehar 40,5 % av aktierna i Wells. Av utredningen i målen framgår att villkoren för de penninglån han tagit av Wells inte följts i fråga om återbetalning förrän Skatteverket inlett sin utredning, och inte heller i alla delar i fråga om räntebetalningar. Peter Svahn har trots det erhållit ytterligare lån från Wells på samma fördelaktiga villkor, utan säkerhet och avbetalning. Kreditavtalens villkor har således tillmätts liten betydelse. Kammarrätten finner att dessa omständigheter starkt talar för att något verkligt tvåpartsförhållande inte har förelegat mellan Peter Svahn och Wells. Kammarrätten finner inte skäl att ifrågasätta att syftet med Wells var affärsmässigt i så måtto att man av marknadsföringsskäl önskade att det
skulle framstå som om Kenosha ingick i en internationell koncern. Enligt kammarrättens mening påverkar den omständigheten emellertid inte bedömningen av om de rättshandlingar som betecknats som lån/utdelning
till Wells och lån till Peter Svahn sammantaget har en annan verklig innebörd. Av utredningen framkommer att Wells huvudsakliga verksamhet under nu ifrågavarande tidsperiod var att låna ut pengar till de tre delägarna,
liksom att bolagets huvudsakliga intäkter bestod i utdelningar från det svenska dotterbolaget Kenosha. Under år 2002 var Wells, för att kunna lämna penninglån till delägarna, tvungen att låna medel till detta från
Kenosha. Wells har inte haft fasta lokaler, och inte heller någon maskinell utrustning eller personal. Till detta kommer att utlåningen beloppsmässigt skett i förhållande till de tre aktieägarnas andelstal.
Kammarrätten finner med beaktande av nu anförda omständigheter och vad som i övrigt framkommit i målen att rättshandlingarnas verkliga innebörd rimligen inte kan vara annan än att de till Peter Svahn
utbetalade medlen utgör utdelning från det svenska bolaget Kenosha. När det gäller förutsättningar för eftertaxering och skattetillägg finner kammarrätten inte skäl att göra någon annan bedömning än den länsrätten
gjort.

Överklagandet ska med anledning av det anförda avslås. Peter Svahn har inte helt eller delvis vunnit bifall till sin talan i kammarrätten. Med hänsyn härtill och då det även i övrigt saknas förutsättningar för att medge ersättning för kostnader i kammarrätten ska yrkandet härom avslås.

K10-koll inför årskiftet !

Maximera skattelättnaden - kolla dina löneuttag under 2010
2010 leder mot sitt slut och det är dags att kontrollera hur dina löneuttag ser ut för dig som driver ett bolag som är ett så kallat fåmansföretag. Enligt förenklingsregeln (sida 1 blankett K10) gäller att du kan plocka ut utdelning till en beskattning om 20 % upp till det gränsbelopp du har rätt att beräkna. Har du under året tagit ut en lön som motsvarar minst 10 inkomstbasbelopp (511 000 kr under 2010)  eller 306 600 kr (6 inkomstbasbelopp) plus 5 % av hela lönesumman för samtliga anställda, kan du använda huvudregeln som då ger dig rätt att beräkna ett löneunderlag vid beräkning av gränsbeloppet som kan leda till möjlighet till större uttag av utdelning som beskattas som kapital. Utdelning och kapitalvinster som överstiger gränsbeloppet beskattas till stor del i inkomstslaget tjänst med de marginalskatteeffekter som finns där, därför är det extra viktigt att titta på dom här frågorna inför ett årskifte. Det är utbetalda kontanta löner för respektive inkomstår som räknas. Senast den 31 december 2010 måste alltså lönen vara utbetalad.

Mellan närstående går det att planera löneuttagen över åren. Om några släktingar tar ut lön från bolaget (behöver ej vara delägare) räcker det att en i närståendekretsen tar ut lön motsvarande löneuttagskravet (10 ibb)

Sista chansen att utnyttja lättnadsreglerna!
År 2006 ändrades skattereglerna och skatten sänktes på aktieutdelningar i onoterade aktiebolag. I samband med det togs möjligheten bort för ägare till fåmansbolag att få skattefria utdelningar/kapitalvinster — de s.k. lättnadsreglerna. Under en femårsperiod har man det funnits en övergångstid som nu går till ända och den 31 december i år är sista chansen att utnyttja dessa regler. Informationen finns förtryckt i inkomstdeklarationen 2010 för delägare i fåmansföretag (taxeringsår 2011).

Stopp för dubbla internare. RÅ 2009 ref. 31

RÅ 2009 ref. 31 - Dubbla internare -

   -upprepade interna aktieöverlåtelser (dubbla internare) – SKFL har ansetts tillämplig på ett förfarande bestående av upprepade interna aktieöverlåtelser, syftande till att kringgå fåmansföretagsreglerna.

Nya avtal om informationsutbyte

Sverige har tidigare tecknat ett antal överenskommelser om informationsutbyte i skatteärenden i syfte att förhindra skattefusk. Sverige har nu tillsammans med de andra nordiska länderna ingått avtal om informationsutbyte med Belize och Marshallöarna. Avtalet gör det möjligt för Skatteverket att utbyta upplysningar med skatteförvaltningen i Belize respektive Marshallöarna i skatteärenden.
Vidare har Sverige och Luxemburg undertecknat ett protokoll om ändring av 1996 års skatteavtal. Protokollet ska underlätta och ge ökade möjligheter att utbyta information i skatteärenden mellan länderna. Det innebär bl.a. att Skatteverket ges en möjlighet att begära upplysningar från banker m.fl. i Luxemburg.

www.stockholmtax.blogspot.com

                                          stockholmtax@gmail.com

Fast driftställe vid aktieavyttring

KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM, dom 1580-08, 2010-07-19

YRKANDEN M.M.

Galantus BVBA (bolaget eller Galantus) fullföljer sin talan och yrkar ersättning för kostnader i kammarrätten. Bolaget hänvisar till vad det anfört i länsrätten samt anför bl.a. följande till stöd för sin talan. Bolaget hade aldrig någon rörelse. Det enda bolaget gjorde var att förvärva aktierna i det svenska dotterbolaget och att sälja dem. Därefter har bolaget förvärvat aktier och värdepapper samt haft förvaltning. Någon reell verksamhet har således aldrig bedrivits. Som en av ägarna till bolaget har Gunnar Wulf haft stort inflytande över vidtagna transaktioner. Ägarinflytandet medför dock inte att bolagets plats för företagsledning automatiskt flyttas till Sverige. Gunnar Wulfs verksamhet i bolaget kan inte anses vara så oberoende från de övriga styrelseledamöternas inflytande och bestämmanderätt över bolaget, att bolaget kan anses ha haft ett fast driftställe i Sverige. Av OECD:s modellavtal och kommentaren till det kan konstateras att tre rekvisit ska vara uppfyllda för att ett fast driftställe ska föreligga. Dessa är objektivitets-, subjektivitets- samt funktionalitetskravet. Det första kravet innebär att bolaget måste ha haft en aktivitet som måste ha varit lokaliserad till Sverige. Det andra kravet avser att närvaron i ett land måste utgöras av skattesubjektets existens i landet samtidigt som närvaron ska vara stadigvarande. Att bolagets ägare varit i Sverige är inte samma sak som att bolaget funnits i Sverige. I det tredje kravet ligger att fast driftställes närvaro på en marknad utgör ett grundläggande rekvisit för att beskatta internationell företagsverksamhet. Det fasta driftstället måste utföra en funktion. Den verksamhet som utförts i Sverige är att bolaget genom ombud överlåtit aktier. Fullmakt konstituerar inte något fast driftställe. - RÅ 2009 ref. 91 avser inte en liknande situation som den i förevarande mål. Bolaget är inte ett kapitalförvaltande bolag, utan ett holdingbolag som genomfört en försäljning av aktier. En affärstransaktion anses enligt gällande rätt inte konstituera en affärsverksamhet. Vidare sköttes bolaget under det aktuella året av en fristående uppdragstagare, Johan Lavén, som på bolagets uppdrag dels fann köpare till dotterbolaget, dels genomförde förhandling och försäljning. Bolagets ägare har således inte haft inflytande på överlåtelsen på det sätt som i rättsfallet. Den adress som åberopas har vare sig varit bolagets, ägarens eller den fristående uppdragstagarens.

Skatteverket bestrider bifall till överklagandet och yrkandet om ersättning för kostnader i kammarrätten. Skatteverket hänvisar till länsrättens domskäl och vad som anförts tidigare samt åberopar RÅ 2009 ref. 91. Vidare anför Skatteverket bl.a. följande. All verksamhet som bolaget bedrivit under aktuella år har, även om verksamheten varit ringa, bedrivits från Sverige. Resultatet av denna verksamhet ska beskattas i Sverige.

Kammarrätten har den 3 juni 2010 hållit muntlig förhandling i målen.

Eric Hendrickx, direktör i Galantus och en av bolagets ställföreträdare, har vid den muntliga förhandlingen uppgett bl.a. följande. År 2000 startade han ett företag, Corporate Services Belgium, som tillhandahåller och koordinerar administrativa tjänster för icke-belgiska investerare. Syftet med verksamheten var att säkerställa att legala, skattemässiga och andra krav som gäller i Belgien efterföljs. - Han fick kontakt med Gunnar Wulf via företrädare för OP Financial Services AB. De första kontakterna togs i november 2000. Företrädare för OP Financial Services AB informerade honom om att det fanns en plan att bilda Galantus och att bolaget omedelbart därefter skulle köpa Intermobilia AB. OP Financial Services AB föreslog det. Galantus bildades i december 2000. Att köpa Intermobilia AB var en god affär och transaktionen genomfördes därför. Hans del var mer att se till att alla juridiska regler följdes. I början av år 2001 började Galantus att diskutera försäljningen av Intermobilia AB och beslutet att sälja det bolaget fattades av styrelsen i Belgien. Han kan inte svara på om det var bestämt redan från början att Intermobilia AB skulle säljas. Under år 2000 hade han ca tio styrelseuppdrag, inte 150 som Skatteverket uppger. De senaste tio åren har han kanske haft 150 styrelseuppdrag. Innan styrelsen beslutar om en transaktion diskuterar den förslaget. Styrelsen tillför bolaget ett mervärde. Han är ingen "puppet on a string" som far instruktioner av ägaren som han sedan följer. Hans ståndpunkt beror på vad han anser om affärsmässigheten i det som föreslås. Han har vid flera tillfällen övertygat Gunnar Wulf om att Galantus inte ska genomföra vissa transaktioner.

Gunnar Wulf, delägare i Galantus, tillika styrelseledamot i bolaget, har vid den muntliga förhandlingen uppgett bl.a. följande. Han grundade Inter Scandinavia Telecom AB år 1991 och var dess ägare fram till att det bolaget såldes. När han ville sälja Inter Scandinavia Telecom AB kontaktades OP Financial Services AB och det var då Johan Lavén kom in i bilden. Anledningen till att han fick fullmakt att skriva under försäljningsavtalet mellan Galantus och Geveke Sweden AB, avseende Intermobilia AB, var att köparens holländska ägare ville besöka Inter Scandinavia Telecom AB på plats innan avtalet undertecknades. Köparens holländska ägare kom därför till Sverige och undertecknandet av försäljningsavtalet ägde rum på Inter Scandinavia Telecom AB:s kontor. När Galantus förvärvade Intermobilia AB var det bestämt att Inter Scandinavia Telecom AB skulle säljas.

Vid den muntliga förhandlingen har på bolagets begäran hållits vittnesförhör med Johan Lavén, som uppgett bl.a. följande. Han arbetade vid OP Financial Services AB. Han fick kontakt med Gunnar Wulf våren 2000 då denne ville ha hjälp med att ta fram ett optionsprogram för Inter Scandinavia Telecom AB. OP Financial Services AB tog fram ett optionsprogram, men det genomfördes inte. Så småningom frågade Gunnar Wulf honom om OP Financial Services AB i stället kunde hjälpa honom med att sälja Inter Scandinavia Telecom AB. Då upprättades ett avtal mellan Gunnar Wulf och OP Financial Services AB om försäljning av Inter Scandinavia Telecom AB. Gunnar Wulf ville ha en försäljning via ett utländskt holdingbolag. Johan Lavén samarbetade med Inter Scandinavia Telecom AB:s dåvarande kvinnliga revisor, som tog fram ekonomiskt underlag. Även Gunnar Wulf var behjälplig. OP Financial Services AB omstrukturerade Gunnar Wulfs ägande av Inter Scandinavia Telecom AB till ett belgiskt bolag. Johan Lavén hittade en köpare till Inter Scandinavia Telecom AB under hösten 2000 och förhandlade med köparen i november och december samma år. I januari 2001 presenterade han ett letter of intent för Galantus, dvs. för Gunnar Wulf och Eric Hendrickx. Innan slutligt undertecknande av avtalet krävde Eric Hendrickx att få en kopia skickad till sig för godkännande. Han minns inte att Eric Hendrickx hade några synpunkter på avtalet.

Skälen för kammarrättens avgörande

Inkomsttaxering och skattetillägg

Frågan i målen är bl.a. om Galantus, som är en begränsat skattskyldig utländsk juridisk person med säte i Belgien, under den aktuella tidsperioden haft inkomster från ett fast driftställe i Sverige och om Sverige har rätt att beskatta de aktuella inkomsterna enligt skatteavtalet mellan Sverige och Belgien.

Med fast driftställe för näringsverksamhet avses enligt 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229) en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs. Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt bl.a. plats för företagsledning. Artikel 5 i skatteavtalet mellan Sverige och Belgien innehåller bestämmelser med samma innebörd.

Av utredningen i målen framgår bl.a. följande. Gunnar Wulf sålde den 19 december 2000 sitt företag Inter Scandinavia Telecom AB för 350 000 kr till det av honom ägda Glowu Holding AB. Galantus bildades den 28 december 2000 och ägdes till 99 procent av Gunnar Wulf. Glowu Holding AB sålde den 28 december 2000 Inter Scandinavia Telecom AB för 350 000 kr till Galantus dotterbolag Intermobilia AB. Galantus sålde i sin tur Intermobilia AB - och därmed indirekt Inter Scandinavia Telecom AB - till Geveke Sweden AB för 7 980 000 kr den 15 mars 2001. Det är i allt väsentligt den sistnämnda transaktionen som föranlett de i målen aktuella inkomsterna hos Galantus. När det gäller Galantus verksamhet i övrigt, dvs. bortsett från förvärvet och överlåtelsen av Intermobilia AB, finns uppgifter dels om utlåning av kapital till Gunnar Wulf under år 2001, dels om kapitalförvaltning.

Kammarrätten finner att den verksamhet Galantus bedrivit utgör näringsverksamhet och affärsverksamhet vid tillämpning av bestämmelserna om fast driftställe, närmast i form av kapitalförvaltning.

Beträffande frågan om det finns ett fast driftställe i Sverige för verksamheten antecknar kammarrätten följande.

Galantus hade under aktuell tidsperiod tre styrelseledamöter, Achiel Rombaut och Eric Hendrickx, båda verksamma i Belgien, samt Gunnar Wulf. Galantus har anfört att dess styrelse i Belgien hade det verkliga inflytandet i bolaget och att styrelsen fattade beslut om försäljningen av Intermobilia AB till Geveke Sweden AB. Genom bl.a. Johan Lavéns vittnesmål framgår emellertid att Gunnar Wulf i vart fall redan under hösten år 2000, dvs. före det att Galantus bildades den 28 december 2000, hade bestämt sig för att sälja Inter Scandinavia Telecom AB och att försäljningen, efter en omstrukturering av hans ägande, skulle genomföras via ett belgiskt holdingbolag. Genom samma vittnesmål framgår också att ett avtal träffades mellan Gunnar Wulf och OP Financial Services AB med den innebörden att det bolaget skulle hjälpa honom med försäljningen av Inter Scandinavia Telecom AB. Eric Hendrickx har vid förhandlingen berättat att han informerades om att det fanns en plan som innebar att Galantus skulle bildas och att bolaget omedelbart därefter skulle köpa Intermobilia AB. Slutligen har Gunnar Wulf vid förhandlingen uppgett att när Galantus förvärvade Intermobilia AB var det redan bestämt att Inter Scandinavia Telecom AB skulle säljas.

Mot denna bakgrund finner kammarrätten att utredningen visar att de aktuella transaktionerna, inbegripet bl.a. Galantus försäljning av Intermobilia AB, på förhand hade bestämts av Gunnar Wulf. Eric Hendrickxs och Achiel Rombauts inflytande över de beslut som berörde Galantus måste därför anses ha varit mycket begränsat. Enligt kammarrättens mening har detsamma gällt beträffande Galantus verksamhet i övrigt, oaktat vad Eric Hendrickx anfört om sin roll i bolaget. Med hänsyn härtill finner kammarrätten, i likhet med länsrätten, att Gunnar Wulf var den person som hade det reella inflytandet i bolaget och att han själv därigenom utgjorde den verkliga företagsledningen.

Utredningen visar inte annat än att Gunnar Wulf var bosatt i Stockholm under aktuella år. Hans bostad i Sverige får anses vara en stadigvarande plats för Galantus affärsverksamhet (jfr RÅ 2009 ref. 91). Galantus verksamhet har delvis bedrivits från den platsen.

På grund av det anförda finner kammarrätten att Galantus haft ett fast driftställe i Sverige.

De ifrågavarande inkomsterna får anses vara hänförliga till det fasta driftstället.

Av det sagda följer att det finns grund för att beskatta Galantus enligt 6 kap. 7 och 11 §§ IL. Kammarrätten finner att Sverige har rätt att beskatta Galantus inkomster enligt skatteavtalet mellan Sverige och Belgien.

Beskattning i Sverige ska därför ske på det sätt som följer av underinstansernas avgöranden.

Kammarrätten instämmer i länsrättens bedömning beträffande skattetillägg. Med hänsyn till det anförda ska överklagandet avslås i den del det avser inkomsttaxering och skattetillägg.

Ersättning för kostnader

Bolaget har inte vunnit bifall till sin talan och annan grund för att bevilja bolaget ersättning föreligger inte. Överklagandet i fråga om ersättning för kostnader i länsrätten och yrkandet om ersättning för kostnader i kammarrätten ska därför avslås.

Eva Lindeblad, kammarrättsråd ordförande

Catharina Lindqvist, kammarrättsråd

Fredrik Fries, kammarrättsråd referent

 

Skatterätt ska följa civilrätt

"Kammarrättens senaste dom bygger på ett synsätt som är främmande för civilrätten och får närmast betraktas som en fri värdering med syfte att underkänna en transaktion som har ansetts alltför bra för den skattskyldige." Det skriver tre professorer i en debattartikel i Dagens Industri.

Artikeln är författad av Jan Ramberg, professor emeritus, Erik Nerep, professor i handelsrätt vid Handelshögskolan i Stockholm och Anders Hultqvist, adjungerad professor i skatterätt vid Stockholms universitet. Den publicerades i Dagens Industri lördagen den 2 oktober.

"Regeringsrättens dom i de så kallade kapitalförsäkringsmålen underkänner kammarrätternas anmärkningsvärda och inbördes olika civilrättsliga resonemang i ett hundratal mål. Denna dom, liksom en dom av kammarrätten i Stockholm den 20 augusti, visar att vi har rätt i vår uppfattning att det är skadligt om skatterätten inte följer civilrätten - utan särskilda bestämmelser därom (DI Debatt 12/1).

Kammarrättens senaste dom bygger på ett synsätt som är främmande för civilrätten och får närmast betraktas som en fri värdering med syfte att underkänna en transaktion som har ansetts alltför bra för den skattskyldige.
Transaktionen avsåg att nyttja ett avdrag för kapitalförlust enligt vid tidpunkten för avtalet gällande regler och innan stopplagstiftningen trädde i kraft den 7 december 2001.

Parternas gemensamma avsikt var att i tid utnyttja möjligheten till avdrag för kapitalförlust, och för detta krävdes ett civilrättsligt giltigt aktieöverlåtelseavtal den 6 december 2001. Ett sådant upprättades och bevittnades av notarius publicus. Att ett sådant ingicks är vid en civilrättslig bedömning fullständigt klart.
Det allvarligaste med domen är inte att den skattskyldige inte får sitt avdrag utan att de motiveringar som använts av kammarrätten inte kan godtas vid en civilrättslig bedömning.

Om motiveringarna är ett uttryck för en särskild metod vid tolkning av transaktioner av skatterättslig bety delse uppstår en kaotisk osäkerhet som knappast är skatterättsligt önskvärd. En sådan tilllämpning bör ske konsekvent och inte bara till nackdel för den skattskyldige. Det finns emellertid ingen redovisad metod, utan det före faller vara en från civilrätten skild fri bedömning av domstolen.

Kammarrätten ansåg att för att en part ska anses bunden till ett överlåtelseavtal måste denna ”göra sannolikt att partsavsikten var att följa överlåtelseavtalets lydelse” och att av detta skäl ”även efterföljande förhållanden” blir av ”betydelse för bedömningen”.
Att en part för att bli bunden av ett avtal skulle behöva göra sannolikt att parten avser att följa avtals bestämmelserna är halsbrytande och oacceptabelt.
På samma sätt är det med argumentet att ”överlåtelseavtalet inte har ingåtts av fristående oberoende parter”. En särbehandling av sådana avtal skulle göra avtal inom alla svenska koncerner och ägarledda aktiebolag osäkra, eftersom parterna inte är oberoende av varandra. Kostnaderna för denna rättsosäkerhet måste bedömas som enorma, och domen är därför en allmän fara.
Den fria bedömningen står i strid med legalitetsprincipen och rättssäkerheten. ”Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta ska utövas av riksdagen allena” - dvs genom lag. Domstolarna ska tillämpa lag och inte genom misstolkningar och omkonstruktioner av avtal rättsstridigt ta på sig den roll som tillkommer lagstiftaren."